Blir det kanske vinter snart ändå?

Då har det nya året dragit igång. Julledigheten är över för den här gången och dom flesta är tillbaka på jobbet som vanligt. Men trots att vi är en bra bit in i januari har vi fortfarande knappt sett skymten av någon vinter. Men nu på morgonen när jag kom ut genom porten var det åtminstone snöslask på gatorna så vi får väl hoppas på att vintern kanske är på väg ändå.

På tal om vinter så fick jag nog mina första  vinterkänslor igår då jag för första gången var och åkte  långfärdsskridskor! Det var superhärligt trots att det regnade lite smått och en perfekt aktivitet om en vill vara lite aktiv samtidigt som en är social. Kan helt klart tänka mig att göra om det förutsatt att jag hittar ett par pjäxor som passar lite bättre på mina fötter.

Nyårsnaglar

Hade kanske varit mer passande att posta det här innan nyår men vad tusan. Här är mina naglar så här några dagar efter nyårsafton.

En svart bas av nr 275 från Kiko (2 lager) toppat med Only Gold for Me från Sephora.

Svarta naglar med guldglitter

 

Svart nagellack från Kiko (nr 275) och guldglittrigt nagellack från Sephora (Only Gold for Me)

Det svarta lacket har jag köpt i Spanien och det guldglittriga fick jag av Tor för drygt 2 år sen när han kom hem från LA. Är därav inte säker på om nåt av dom går att få tag på i Sverige (det guldiga vet jag inte ens om det fortfarande säljs).

Nagellacket från Kiko tycker jag är riktigt bra. Det här är det enda jag har testat så jag vet inte om det gäller deras lack generellt, men med 2 appliceringar täcker det riktigt bra och det sitter länge (bilderna är tagna 3 dagar efter applicering). Lacket från Sephora är väl däremot ingen höjdare. Det sitter bra men det hade gärna fått vara mer glitter i det. Som en kan se på den undre bilden är det ett ordentligt skikt med väldigt lite glitter längst upp i flaskan vilket gör att det inte är helt lätt att få till så pass mycket glitter som jag har på bilden ovan. När en väl lyckas blir det snyggt, men det är rätt meckigt.

Tidigt nyårslöfte

Jag var på gymmet för första gången idag efter ett juluppehåll på 6 dagar. Jag är fullt medveten om att många surt skulle tjuta ”vadå uppehåll!?”, men för mig har det iaf varit ett uppehåll som jag medvetet var tvungen att bryta för att komma tillbaka på banan igen efter allt socker jag stoppat i mig och den minskade fysiska aktiviteten nu under julen.

Sedan någon gång i höstas har jag tränat regelbunden en sisådär 3-4 gånger/vecka vilket jag tycker är helt okej. Jag går till gymmet och jag märker att jag sakta med säkert blir starkare och starkare  vilket så klart är superbra! Efter ett ordentligt träningsuppehåll på flera månader känns det så klart fantastiskt att ha kommit igång igen. Vad jag däremot saknar är min goda kondition som jag varit bortskämd med i stort sett hela mitt liv. Jag tycker egentligen absolut inte om att konditionsträna, men eftersom jag spelat både fotboll och innebandy under hela min uppväxt och även upp i vuxen ålder har jag liksom fått det där med konditionen gratis. Fram till för drygt et år sen det vill säga då jag skadade foten och inte har kunnat spela innebandy alls och under lång tid överhuvudtaget inte kunde gå en vettig promenad ens en gång.

Nu börjar äntligen (!) min fot kännas helt okej och den senaste tiden har jag därför börjat testa den mer och mer med belastning av olika de slag vilket verkar (peppar peppar) gå riktigt bra. Idag bestämde jag mig därför för att avsluta mitt träningspass på gymmet med att springa i 10 minuter för att komma igång lite med den tråkiga konditionsträningen. Hittills när jag har testat foten har jag mest bara småjoggat lite lätt i max 5 minuter som uppvärmning, men nu ökade jag alltså hastigheten och fördubblade tiden. Och gisses vad jobbigt det var! Jag pinade mig igenom löpningen och när jag kom hem var jag fullständigt slut i kroppen. Utmattningen var i princip i klass med hur jag brukade känna direkt efter en match för några år sedan när jag fortfarande spelade innebandy i en klubb. Jag brukar egentligen inte hålla på med nyårslöften och sånt tjafs, men nu jäklar ska jag få tillbaka åtminstone en del av konditionen. Mitt nyårslöfte blir därför att i januari månad avsluta varje träningspass med minst 10 minuters löpning eller motsvarande konditionsträning.

Gaaah, önska mig lycka till vettja!

December 2013

God morgon världen och god jul! Vaknade precis (okej, för typ en timme sen men jag antar att det räknas som nyss så länge en inte har klivit upp ur sängen) hemma hos Tors mamma. Insåg att det hänt en massa saken i december som jag inte skrivit om så varför inte inleds dagen med en återblick på den gångna månaden.
Julen 2012 var jag och Tor på G att flytta till Stockholm så i julklapp av hans far fick vi ett presentkort på Afternoon tea på Grand hotell. Presentkortet gällde ett år så som tur var fick vi tummen ur och tog oss dit i början av december, bara några dagar innan det gick ut. Och tur var det för det var både mysigt och riktigt mumsigt.

image

Förra helgen var det tjuvstart på julen eftersom mamma och pappa var på besök. Glögg och skratt och ståhej och mat. Kan väl knappast bli bättre! Så nu hoppas jag att som har det riktigt bra på andra sidan jorden där som tillbringar den riktiga julen.
Julfest har det förstås också varit. Om det är något NetLight är bra på (förutom allt som är direkt förknippat med jobb förstås) så är det att anordna oförglömliga fester! Julfesten var inget undantag. Spralliga nyårskarameller från året som gått, följt av middag (ej julmat, jippi!), underhållning och dans.

image

image

Tur att jag är en mästare på att jobba och klämma ur mig energi trots lite sömn eftersom julfesten var på en torsdag.

Tomten kom tidigt 2013

21 december, årets kortaste dag (åtminstone om en räknar antal soltimmar) och första dagen på julledigheten! Och hur firar en in ledigheten bättre än med en sprojlans ny dator (ho ho, tomten kom några dagar tidigt i år) och halva dagen i sängen. Planen var visserligen att jag skulle in till stan för att handla dom sista (läs alla) julklapparna, men har jag lyckats skjuta upp det så här långt så skadar knappast en dag till! Håller tummarna för att det inte är lika regnigt och ruskigt imorgon.

Glad första advent! (i efterskott)

Jag vet att det är andra advent imorgon men eftersom jag är fantastiskt dålig på att uppdatera den här bloggen så kommer förra helgens bravader nu istället. Då hade jag nämligen besök av bästa F från Umeå och vi hade en riktig julmysig adventshelg tillsammans. Glögg, pepparkakor, saffransbullar, risgrynsgröt och skinkmackor var helgens diet och dessutom bestod söndagen av besök på inte mindre än 3 (!) julmarknader. Huvudnumret var julmarknaden på Skansen. Det blåste en hel del men vi hade klätt oss ordentligt med långkalsonger och täckjackor så det var mysigt ändå.

Rad med stånd på Skansens julmarkand 2013

 

En gammeldags Konsum-butik inne på Skansen

På vägen hem traskade vi även förbi Kungsträdgården där dom satt upp årets skridskobana och julmarknadsstånd och därefter även Stortorget i Gamla stan.

Skridskobanan i Kungsträdgården

Förutom alla traditionella julmarknader så besökte vi även julmarknaden på konstfack där studenterna sålde alltifrån handmålade affischer och tavlor till saker som var virkade eller gjorda i glas eller porslin. Ett av mina favorithörn var däremot en vägg där besökarna fick skriva upp sina kvinnliga förebilder. Jag är inte helt 100 på vad väggen i slutändan skulle användas till men budskapet som stod målat stort över väggen var iaf ”Uppmärksamma vem som är norm”.

"Uppmärksamma vem som är norm". En vägg full av kvinnliga förebilder på konstfacks julmarknad 2013.

Att jag aldrig lär mig!

Det är för mig ett mysterium hur jag fortfarande, efter ungefär sisådär 160-ish månader som blödande varelse, kan bli förvånad varje gång jag får mens.

Tecken finns där en eller ett par dagar i förväg. Magen blir uppblåst och irriterad, jag får springa på toa stup i kvarten. Men gång på gång så sitter jag alltid och funderar på om det är nåt konstigt jag ätit istället för att inse att det kanske bara är samma anledning som alla gånger tidigare. Först när jag sitter på jobbet och har åkt ifrån allt vad menskopp heter så inser jag mitt misstag. Att jag aldrig lär mig!

Finbesök på kundfesten

Jag vet att jag inte skriver så ofta men det är å andra sidan inte något jag har som mål heller. Jag skriver helt enkelt när jag känner för det. Men nu känner jag att det är dags för en uppdatering av läget igen.

Jag kan väl inte påstå att jag gör så fasligt mycket annat än jobbar nu för tiden. Och det jag gör på kvällstid är också ofta kopplat till Netlight på ett eller annat sätt. Förra veckan var jag till exempel på seminarium och nätverksmingel på jobbet och i onsdags var det kundfest. Om det är nåt Netlight är bra på så är det att anordna fester! På kundfesten var det orientaliskt tema, vilket bland annat uttrycktes genom att vi vid ingången till lokalen blev välkomnade av en livs levande kamel! Det är nästan i klass med enhörningen som red runt på festen i Italien. Men bara nästan.

Kamelen utanför kundfesten

Vintertid är kommen

Klockan är strax efter 21 lördagen 26:e oktober och jag har precis upptäckt, av en ren slump, att det är inatt klockan ska ställas om till vintertid. Hur kommer det sig att jag alltid får veta etta av en slump bara några timmar innan det sker? Och än viktigare, hur länge ska jag kunna leva på flaxet innan jag för första gången faktiskt missar det helt? En del av mig kan inte sluta tänka att det är märkligt hur lite det skyltas med sån viktig information. Men å andra sidan så antar jag att det skyltas precis tillräckligt med tanke på att jag på något märkligt sätt alltid lyckas få reda på det i tid.

Nu är det slutgrubblat, party väntar!

Frukosten är det viktigaste målet på dagen

Är på väg till jobbet en helt vanlig torsdag och döm om min förvåning när jag går min vanliga genväg bakom huset och hör ett praslande från buskarna bredvid stigen där jag går. Min första tanke är att det är en hund som kommit bort från sin ägare. Men nej då, det är inte mindre än tre (!) rådjur som står där på gräsmattan och mumsar på kvistarna.

Jag ser mig omkring och på trottoarerna är det människor som skyndar till busshållplatsen, på vägen susar bilarna fram, och här står jag bredvid tre rådjur som lugnt fortsätter äta sin frukost.