Mäktiga jag

I morse när jag gick till jobbet så slogs jag av en rätt så härlig tanke. Denna tanka var, med risk för att låta lite väl självgod, hur vansinnigt mäktig jag är. För tänk efter, jag har ännu inte tagit min examen men jäklar vad många tuffa grejer jag har hunnit göra. Och då kan jag ändå inte direkt påstå att jag har ansträngt mig för att det ska hända. Jag har helt enkelt bara en förmåga att få erbjudanden som jag ibland tackar ja till.

Men vad tusan har jag gjort för mäktiga saker då? Bland annat har jag gjort en webbplats åt stiftelsen Axelfonden som drivs av KFUM som man ändå måste erkänna är en rätt stor organisation, jag har varit med och byggt en komplex och innovativ webbplats för startupföretaget Sales by Crowd och jag driver min egen firma. Detta trots att jag absolut inte identifierar mig själv varken som entreprenör, innovatör eller särskilt kreativ. Värt att tillägga är även att jag genom åren tackat nej till oräkneliga andra erbjudanden i form av sommarjobb, extrajobb, examensjobb och riktiga anställningar. Igår var jag dessutom på ett första uppstartsmöte med den webbansvarige på en av Sveriges största tidskrifter inom sitt område, eftersom jag ska utveckla en prototyp för deras framtida webbtidning.

Så här sitter jag alltså nu, ska precis påbörja dagens jobb, och känner mig så där lite extra mäktig. Den här känslan ska jag göra mitt bästa för att komma ihåg nästa gång jag får en släng av sviktande självförtroende.

Lift

Jag som inte är iOS-användare men som har en massa vänner som är inbitna Apple fanhens (ja, det där var min egen sammanslagning av fanboy och fangirl) har sedan lång tid tillbaka plågats av att appen Lift inte finns till Android. Jag har testat några andra likartade appar men dom har alltid varit för dåliga (och fula) för att jag ska vilja använda dom. Men så idag hände det! Jag fick en inbjudan till att börja använda beta-versionen av Lift’s webbapp! Så nu har jag registrerat 2 habits som jag ska (försöka) genomföra varje dag.

  1. Väga mig
  2. Läsa

Lift webbapp

Knäckebrödssmulor i sängen

Råkade ramla över H&M’s senaste reklamfilm för sommarens badmode tidigare idag. Tydligen är Beyoncé året bikinimodell och hon passar dessutom på att promota sin nya singel när hon lix håller på. Så långt allt gott. Men vad som slog mig är att nu är det inte bara vatten som ska hällas över kvinnokroppar för att dom ska reduceras ner till simpla objekt, utan tydligen fungerar det lika bra med sand! Jag vet inte jag… själv föreställer jag mig mest bara känslan av knäckebrödssmulor mellan lakanen och hur ofantligt osexigt och frustrerande det skulle vara.

Det gäller att börja köna i tid!

Förra veckan blev jag moster! Mitt första syskonbarn har därmed kommit till världen, men kommer snart följas av ytterligare ett (ja, båda min systrar blev gravida med bara nån månads mellanrum). Känns otroligt kul och jag ska bli världens coolaste moster. Men jag måste ju erkänna att det här med att nära och kära förökar sig har helt klart fått mig att tänka.

Första gången jag pratade med min syster efter förlossningen så undvek jag medvetet den klassiska frågan ”vad blev det?”, bara för att jag faktiskt inte tycker att det borde spela någon roll. Men nu i efterdyningarna har jag insett hur otroligt inkörda vi människor är på kön. Den första frågan jag har fått av alla mina vänner som fått veta att bäbisen äntligen kommit ut har varit just ”vad blev det?” och jag kan inte låta bli att tänka tyst för mig själv ”Ett barn för fan! Det blev ett människobarn!”. Jag har (tyvärr) inte sagt det högt utan istället svarat ”jag frågade inte, men hon kallade hen för ‘han’ så jag antar att det blev en pojke”, men nästa gång då jävlar. Då ska jag ge ett svar som är lika korkat som frågan.

Man ska väl inte klaga…

…men den här helgen har inte alls varit så skön som jag hade hoppats på. Inte för att den har varit dålig! Nej då. Men jag har inte hunnit göra i närheten av allt jag hade tänkt och det mesta jag gjort har varit sånt där som man ”måste”.

En rolig grej som jag faktiskt hann med var däremot att fira O som fyllde år i lördags. Hans sambo hade gjort världens godaste tårta och den var

Det där Norrland

Alltså, ibland blir jag förundrad, förvånad och lite förfärad men väldigt road på samma gång. Jag hade en konversation med en arbetskamrat för några dagar sedan och det visade sig att han var väldigt intresserad av det här med att jag kommer ifrån Umeå. ”Hur är det egentligen att bo i en liten håla där alla kör skoter?” och ”hur långt är det egentligen till närmsta granne?” var frågor som dök upp. Hade jag inte varit så lättroad så hade jag kanske blivit förnärmad, men jag måste erkänna att jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt. Jag ville ju inte skämma ut den stackars stockholmsbon! Ja, hojja (som man tydligen säger i det riktiga Norrland har jag lärt mig från Glommersträsk), vad folk här i storstan är främmande för resten av landet. För att Umeå är en stad och ingen liten by och att man överhuvudtaget inte kör skoter inne på gatorna var något som han tydligen var helt främmande för. Men med tanke på att Umeå är Sveriges tolfte största tätort med över 100 000 invånare i kommunen antar att den inte går under betäckningen by iaf.

image

Nu är det dags för Game of Thrones. Winter is comming! ;)

Vårkänslor

Känns så fantastiskt kul att få möte våren här i Stockholm! Dom senaste dagarna har det varit riktigt varmt i luften, all snö är redan borta och uteserveringarna har öppnat. Undrar hur länge det är kvar tills det händer i Umeå? Tror inte jag brukar våga mig på en kväll på en uteservering förrän nån gång i mitten av sommaren (om ens då). Nu är det så vårigt att till och med stockholmarna har plockat fram cyklarna ur sina gömmor.

image

Jag har dessutom börjat komma igång med träningen igen också. Jag var ju så peppad och duktig på att träna första månaden efter att vi hade flyttat men en långdragen förkylning var allt som behövdes så hips vips hade det gått tre veckor. Ska se till att hålla mig frisk hädanefter så att jag kan återgå till rutinen och återfå peppen ordentligt!

image

image

”Du är för smal!”

Ibland blir jag så less på hur vi vuxna människor helt verkar sakna förmåga att se vår egen roll i hur världens unga mår och utvecklas.

Var i Kista galleria i helgen och provade lite kläder. Och när jag står i ett provrum kan jag inte riktigt låta bli att tjuvlyssna på samtalen från provhytterna runt omkring. Denna gång var det en mamma och hennes lilla dotter som blev offer för min nyfikenhet.

Flickan, som av rösten och sättet att prata att döma, verkade vara i 6-7 årsåldern skulle prova ett par byxor som tydligen visade sig vara alldeles för stora. Och istället för att bara konstatera att byxorna helt enkelt inte passade så utbrister mamman, till min förvåning, ”Du är alldeles för smal! Du kan inte ha dom där”. Så istället för att konstatera att byxorna var för stora så väljer alltså mamman att lägga skulden på dottern istället.

Att mamman ifråga dessutom fortsätter med att säga ”Dom där byxorna är gjorda för engelska barn. Dom har mycket större magar än svenska barn” tycker jag inte gjorde det hela det minsta bättre. Snacka om att dunka in fördomar i skallen på ungen.

Jag har visserligen inte barn själv och jag tror inte att jag själv är eller kommer vara felfri. Men jag tycker att det är dags att vi börjar tänka efter innan vi präntar vår avkomma full med fördomar, ytlighet och självförakt. Fy på oss vuxna!

Finbesök

Äntligen! Fredag idag och snart helg. Men inte vilken helg som helst, utan en helg då min bästaste bästa vän är på besök. Egentligen kom hon redan igår kväll men eftersom jag jobbar så får vi börja umgås på riktigt ikväll.

Egentligen har vi väl inte direkt något planerat (vilket känns så jävla skönt), men jag är säker på att vi inte kommer ha några problem med att sysselsätta oss. För viktigast av allt är att äntligen är hon här!

image

På tal om nåt helt annat så åt jag crepes igår på en fransk liten restaurang. Sjukt gott och inspirerande fyllning! Parmaskinka och chevréost på min.

Please don’t work too long

När grannarna på andra sidan gatan börjar sätta upp lappar om att man jobbar för mycket, då är det nog dags att ta sig en funderare.

image

Som tur är så är lappen inte riktad till mig. Men det är ju knappast en slump att den sitter där den sitter. När blev det allmänt vedertaget att jobba övertid så gott som varje dag? Är det ett bransch-fenomen eller ser det ut så inom alla yrkesgrupper?

Kanske är det där förslaget som var på tapeten för nåt år sen, om förkortad arbetsvecka, inte så tokigt ändå. Då kanske folk skulle jobba ”normalt” istället om man lägger på ett par timmars övertid.