Mein hertz brennt

Äntligen! I ungefär 10 års tid har jag sagt till mig själv att nån gång ska jag tamigtusan fara på en konsert med Rammstein och nu har det alltså blivit av! Eller rättare sagt i torsdags. Då var nämligen jag och T på plats på Bråvallafestivalen utanför Norrköping och jävlar vilket drag! Deras show var verkligen helt fantastisk, mycket eld och alla dom bästa låtarna. Eftersom dom är utbildade pyrotekniker så har dom möjlighet att ha väldigt coola eldshower och effekter som inte är tillåtet för andra artister att ha. Att dessutom få höra alla sina favoritlåtar live, i ett hav av åskådare som sjunger med, gör ju inte det hela sämre precis. Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse!

Jag är egentligen ingen festivalmänniska (det här var faktiskt första gången), men när vi hörde att Rammstein skulle till Sverige så var vi ju bara tvungna. Dessutom var det en massa andra band som också var intressanta som var där så det var ju bara att passa på. Ett av dom andra stora dragplåstren till festivalen var Green day och även om jag aldrig direkt har lyssnat på deras musik så var konserten riktigt bra. Snacka om att sångaren i det bandet var ett musikaliskt geni! Spelade gitarr som en tok samtidigt som han sjöng och sprang runt och hoppade på scenen. Lägg dessutom till att han även spelade munspel och trummor så kan du ju få en någorlunda idé om hur det var att se.

Förutom att vi var på själva festivalen så bodde vi förstås även i tält på campingen. Det var också en… intressant upplevelse. Det kan väl ungefär sammanfattas som att vi var dom enda nyktra människorna bland 50 000 packade ungdomar. Men det var en rolig upplevelse att ha med sig genom livet. Kan ju däremot inte direkt påstå att själva campingupplevelsen tillförde så mycket annat men det är absolut inget vi klagar på. Det var väl snarare ungefär som vi hade förväntat oss. Men det känns iaf skönt att jag numera kan bocka av en av dom där sakerna som jag sagt att jag ska göra innan jag dör. För nu har jag ju äntligen sett Rammstein!

image

image

image

Nu har det vänt

Då har vi alltså passerat midsommar och därmed börjar vi sakta men säkert att gå mot mörkare tider. Än så länge dröjer det innan detta blir direkt kännbart men icke desto mindre är det på väg. Mörkret alltså.

Jag firade min midsommar hos svärmor ute på den svenska landsbygden. Idylliskt nå så jävulskt skulle en väl kunna säga utan att överdriva. Jag uppskattar verkligen våra besök där som dessutom blivit betydligt mer lättillgängliga nu sen vi flyttade till Stockholm. Har redan hunnit vara där två gånger sen flytten och fler lär det säkert bli (i år alltså). Ätit mat, läst böcker och lagt pussel är ungefär allt jag gjort den här helgen. Någon liten promenad har det även blivit men bara mest bara för att njuta av omgivningarna och inte för att vara det minsta hurtig. En midsommar i min smak med andra ord! Tänkte avsluta med ett bildregn som jag tycker sammanfattar känslan som genomsyrat helgen ganska bra.

Trollegater

 

En kall källa i skogen i närheten av Trollegater

 

Öppningen till Trollegater

En mörk dag

Idag är en mörk dag. Nog för att det är soligt, fint och varmt, men inombords känns den ganska mörk. Det började redan under eftermiddagen på jobbet. Jag upptäckte till min förfäran att min favoritpenna på något mystiskt sätt försvunnit ur mitt pennfack på jobbet. Inte för att det är någon större katastrof, det var ju trots allt en helt vanlig pilot-penna som går att köpa lite här och var. Men bara grejen att någon på kontoret tagit den ur mitt pennfack utan att lägga tillbaka den sen gör mig lite smått irriterad. När jag frågade runt bland kollegorna var det ingen som hade sett den, men å andra sidan vara bara ungefär hälften av dem närvarande. Den kommer troligtvis fram någon dag och jag är absolut inte orolig för att någon medvetet ska ha snott den. Jag blir däremot lite irriterad över att folk inte kan lägga tillbaka sånt dom lånar, speciellt när jag inte varit där och gett min tillåtelse att låna prylen.

Men som du förstår så är det inte bara detta som svärtat ner dagen. För knappt hade jag hunnit hem från jobbet då jag upptäckte nästa (betydligt allvarligare) stöld. Min cykel! Min älskade cykel är borta! Eftersom vägarbetarna så fint skurit av alla vettiga vägar mellan mitt hem och tunnelbanan så brukar jag cykla till och från stationen. Men idag blev det inget från, för när jag klev av tåget på väg hem så fanns där ingen cykel kvar. Jag som ÄLSKAR (!) min cykel! Hur ska jag överleva utan den lixom? Min Karin (ja, den heter så) är bortrövad.

Och… du trodde väl inte att det slutar här? Nej, klockan är ju bara barnet! Jag började laga mat när jag kom hem. En stund senare kom T hem och jag lämnade över matlagningen till honom medan jag gick ner i tvättstugan för att tömma maskinen. Döm om min förvåning när jag kommer upp 10 minuter senare och det luktar vansinnigt äckligt och obehagligt. Vad har han gjort lixom? Jo, det ska jag tala om. Min älskade sambo hade då lyckats elda på plasthandtaget på stekpannan. Så nu sitter vi här, fönstren på vid gavel men lukten av bränd plast vill inte försvinna.

Till råga på allt fick jag dessutom veta tidigare idag att en kär vän fått inte mindre än två epilepsianfall idag. Påverkar väl inte direkt mig personligen sådär men jag lider med henne och önskar så in i bomben att epilepsin bara kunde försvinna! Extra tungt blir det förstås med tanke på att hon alldeles nyligen började få anfall igen efter att ha varit förskona i över 1 år.

Men men… har inte tid att sitta här längre. Vi ska nämligen ut på cykeljakt för att se om det möjligtvis kan vara en fotbollssupporter som lånat min cykel på väg till matchen på Friends ikväll. Önska mig lycka till!

Torka

Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen nu vilket vanligtvis kan bero på tre saker.

  1. Det har inte hänt något i mitt liv/huvud som är värt att skriva om
  2. Det har hänt så mycket i mitt liv att jag inte haft tid att skriva
  3. Jag har inte känt för det

Den här gången beror inläggstorkan nog mest på alternativ 2 (och en liten släng av alternativ 3). Inte för att jag har haft så extremt mycket att göra rent fysiskt utan den senaste veckan har jag nog framförallt varit mentalt upptagen. Igår höll jag nämligen en slutpresentation för kunden där jag visade upp resultatet av prototypen jag har byggt på exjobbet. Som tur är så kommer det här med strukturering, prioritering och förberedelse ganska naturligt för mig. Men trots det kan jag ju tillägga att jag löste sista buggen inför presentationen ungefär 20 minuter innan det var dags att dra dit.

Förutom att typ all min tankeförmåga den senaste veckan gått åt till att göra klar/oroa mig för prototypen så har jag även haft en vän på övernattning, bokat resa inför midsommarhelgen samt köpt biljetter till sommarens höjdpunkt. Jag ska nämligen på Bråvallafestivalen och se ett av mina absoluta favoritband, nämligen Rammstein! Ända sen jag gick högstadiet så har jag sagt att jag någon gång ska ta mig för att se dom live, och nu ska det äntligen bli av! Det finns däremot en överhängande risk för eventuell fortsatt bloggtorka den närmaste veckan eftersom det är mycket att fixa inför festivalen (någon som har ett tält, liggunderlag och sovsäck att låna ut?) men inte så mycket tid kvar. Men jäklar vad det ska bli kul!

Förnärmade förtryckare och utskällda offer

Hade en väldigt intressant sms-diskussion med en vän tidigare ikväll angående mäns förmåga att kommentera kvinnors utseende och sen ha mage att bli förnärmade och ge oss kvinnor dåligt samvete när vi säger ifrån. För det är faktiskt så det ofta fungerar. Lite titt som tätt händer det nämligen att människor (oftast män) slänger in kommentarer om ens utseende lite slentrianmässigt och verkar på något märkligt sätt förvänta sig uppskattning för hur snälla dom är och gärna ett litet fnitter till svar. Hur ofta får en inte ett ”Tjena snygging” slängt i ansiktet när en möter en bekant som en inte sett på länge. Att jag och många (kanske dom flesta?) andra kvinnor bara uppfattar det här beteendet som obekvämt verkar däremot gå personen helt förbi.

Min allmänna känsla inför den här typen av situationer är att jag känner obehag och förvirring. Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta kommentarerna eftersom dom är så skickligt förklädda till smicker och beröm. Jag uppfattar det oftast som att mannen (ja, nu generaliserar jag till att bara diskutera liknande kommentarer från män) faktiskt på nåt skevt sätt tror att han är snäll. Men i själva verket är det bara en tung boja som nästan obemärkt låser fast våra händer och fötter. För det är nämligen så patriarkatet fungerar. Det är inte min avsikt att på något sätt försvara förtrycket som det handlar om. Jag kan däremot inse att männen själva i många fall inte har fattat att det dom pysslar med faktiskt är förtryck. Ärligt talat så tror jag att dom (flesta) på fullaste allvar tror att dom är snälla när dom i själva verket bara fortsätter bidra till ett av patriarkatets skickligast kamouflerade utövningsområden. Precis på samma sätt som vi kvinnor uppfostras till att behaga män och låta oss behandlas som objekt så uppfostras nämligen även män till att kvinnor är till för deras behag och att dessa är okej att bedöma utifrån sitt utseende. Det sjukaste av allt är ändå att  när den där olustkänslan kommer krypande långt inifrån är vi snabba med att lägga locket på och istället för att säga ifrån bemöter vi ofta kommentaren med ett leende och ett tack.

En kan ju tycka att jamen va fan, sluta klaga och säg ifrån då. Hur ska annars dom stackars männen förstå att det dom pysslar med är förtryck? Inte fan är dom tankeläsare! Men det är ju där skon klämmer. Hur bemöter en en kommentar som uppfattas som välmenande men som i själva verket bidrar till utövandet av ett förtryck? Hur säger en ifrån utan att själv uppfattas som boven i dramat? Oftast när dom här situationerna uppstår brukar jag personligen (hur dumt det än är) antingen spela med i spelet och komma med ett lamt ”tack”, alternativt inte kommentera snedsteget utan istället svara något i stil med ”kul att se dig också”. Ibland händer det däremot att situationen känns så pass obehaglig att jag väljer att vänligt men bestämt säga ifrån. Vad en skulle kunna förvänta sig då är förståelse, möjligtvis en ursäkt och förstås att det hela inte upprepas. Tyvärr är detta sällan fallet. Istället får en sig en ordentlig utskällning, blir kallad bitch och ska minsann sättas på plats. Stackars lilla mannen känner sig nämligen oerhört förnärmad och påhoppad som inte blir bemött med stående ovationer när han kommer med något så fint som beröm för mitt utseende. För han ville ju bara vara snäll och jag är minsann en jävla bitch som har mage att inte bli tacksam för hans fina gest! Och även om det (såklart) kan upplevas som väldigt obehagligt att bli utskälld efter noter för att en gör något så självklart som att säga ifrån när någon tar sig rättigheten att kommentera ens kropp, så är det nog ändå här förtrycket i situationen blir som mest påtagligt. För hur långt har det inte gått när en blir förnärmad över något så banalt som en vänligt men bestämt tack, men nej tack. Ett litet tips till alla män där ute: blir du arg och/eller upprörd över att en kvinna inte uppskattar din fina gest så kan du ge dig fan på att din gest inte var så jävla fin som du kanske trodde.

8 sätt att döda myter om ekologiskt

Ekologiskt odlat, miljömärkningar, lokalproducerat… ja, listan på vad en ska ha i åtanke kan göras i princip hur lång som helst. Jag tycker att miljön är viktig och försöker att aktivt göra miljömedvetna val. Men uppenbarligen är det inte bara jag som känner att det här med att försöka värna om miljön ibland känns överväldigande och som en enda röra. För nu har iaf Naturskyddsföreningen publicerat en lista med 8 sätt att döda myter om ekologiskt. Måste erkänna att jag tyckte namnet var något vilseledande eftersom jag osökt tolkade det som om dom försökte säga att ekologiskt inte alls är så bra som en kan lockas att tro. Men tji fick jag för som tur är var det precis tvärt om!

Listan kan väl kort och gott sammanfattas med:

  1. Att en vara är ekologisk betyder att den är framställd utan många av farliga bekämpningsmedel och gifter
  2. Närproducerat i all ära, men ekologiskt framställt och att äta vegetariskt är viktigare
  3. Att handla ekologiskt behöver inte vara så dyrt om en istället väljer bort annan överkonsumtion
  4. Risken att bli blåst minskar om en handlar ekologiskt eftersom dessa varor kontrolleras hårdare (kanske extra lägligt nu när köttskandalerna avlöser varandra)
  5. Icke ekologiskt framställda varor smutsar inte bara ner sig själva utan hela miljön
  6. Gifterna och bekämpningsmedlen som används gös människor, djur och natur sjuka
  7. Gödsel och andra kemikalier som används i vanliga jordbruk är sämre för miljön än transporten av de ekologiska produkterna
  8. Ekologiska jordbruk kan öka chanserna för underbetalda världen över att få det bättre

Här är iaf en länk till hela listan. Läs den vettja så har du bra motargument nästa gång nån som lever efter rykten och hörsägner försöker försvara sina dåliga val med ”fakta”.

Sommaren är räddad!

Då har jag alltså ÄNTLIGEN fått tummen ur och skaffat mig en läsplatta! Ja, alltså ingen surfplatta/platta/tablet utan en e-boksläsare. Största anledningen till att det dragit ut så länge på tiden är i vanlig ordning att jag har så förbaskat mycket beslutsångest hela tiden. Valet har hittills stått mellan en Kindle (Amazons läsplatta) och en Letto (Adlibris variant) men till slut blev det ändå en Sony Reader (Sony Reader PRS-T2). Mest för att den fått bra kritik och verkar klara dom formaten jag är ute efter. Så nu ska här läsas! Men först ska jag bara läsa ut en bok som en kompis lämnade här när han bodde hos mig för några veckor sedan.. men sen! Då blir det läsplatta för hela slanten!

Sony Reader PRS-T2

 

Fodral med lampa till Sony Reader PRS-T2

 

Jag passade även på att köpa till ett fodral med inbyggd lampa.

Omkastade könsroller

Alltså det här med könsroller. Snubblade över en sjukt intressant bild alldeles nyss som jag kände att jag ville dela med mig av. Bilden är tagen av Jenny Strömstedt och kommer ursprungligen från hennes blogg som du hittar här. Det argumenteras hit och dit i olika forum kring huruvida olika könsroller existerar eller inte och huruvida de som existerar överhuvudtaget är ett problem. Jag tycker iaf att bilden på ett väldigt tydligt sätt visar att ja, det finns definitivt stereotyper kring hur kvinnor respektive män porträtteras. Men är det ett problem då? Ja, det tycker jag att det är! För våra fördomar och förväntningar bestämmer till stor del hur vi bemöter olika människor och vilka möjligheter som därmed finns tillgängliga. Inte är det väl till exempel särskilt konstigt att Sverige (och resten av världen) lider stor brist på kvinnliga chefer när stereotyperna säger att en kvinna på sin höjd ska stå bakom och stötta sin framgångsrika man.

Ombytta könsroller

Titta bara på bilden av prinsessan Madeleine och Chris. Hon är prinsessa av Sverige, han är… vadå? Seriemördare? Ärligt talat så har jag faktiskt ingen aning om vad han jobbar med eller gör i övrigt. Men jag törs nästan slå vad om att det är han som ”gifter upp sig” så att säga. Ändå är det han som står där och gör sitt bästa för att se tuff ut (vilket snarare ser skrattretande ut enligt mig) medan Madeleine står i bakgrunden och brer på ett stort leede och stolt visar upp sin ring som om hon försökte säga ”kolla på mig, jag ska snart få min prins!”. Men nej Madde, du får ingen jävla prins. Du får en man med mord i blicken. Det är han som får prinsessan.

Glädjetårar

Alltså, jag vet att jag har en förmåga att börja grina i tid och otid så det här är kanske inte helt sensationellt, men jag grät av lycka (på riktigt) när jag läste om pappan i kjol i det här inlägget av genusfotografen. Jag har sedan tidigare haft planer på att tvinga på T nagellack när (eller om?) vi fått barn, men det finns ju inget som säger att en inte kan ta det ett steg längre.

Pappa i kjol och son i klänning

Lancôme Hypnôse Doll Eyes Waterproof Mascara

Som uppföljning på förra inlägget tänkte jag nu delge mig av en mascara som jag inhandlade nu i veckan. Som jag skrev tidigare så har jag inte varit särskilt nöjd med min gamla mascara så när jag dessutom fick en 20% rabatt-kupong på valfri mascara så tyckte jag att jag lika gärna kunde passa på att köpa en ny. Jag har ju trots allt dragits med 2000 Calories trots missnöje i över ett halvår nu eftersom jag i största möjligaste mån brukar försöka undvika onödig konsumtion till fördel för vår fina miljö. Men hur som helst. Min nya mascara är alltså Lancômes Hypnôse Doll Eyes Waterproof Mascara och ska framförallt ge extra längd, men även en hel del extra volym (även om det inte är det som är huvudfokus).

Lancome Hypnose Doll Eyes Waterproof Mascara förpackning

 

Lancome Hypnose Doll Eyes Waterproof Mascara

 

Lancome Hypnose Doll Eyes Waterproof Mascara borste

Plus

+Ger bra längd
+Lätt att applicera
+Sitter där den ska

Minus

-Priset (320 kr på Kicks)
-Lätt parfymerad (?)

Mitt omdöme

På det stora hela är jag fantastiskt nöjd med Doll Eyes. Jag vågar nog sträcka mig till att det är en av dom absolut bästa mascarorna jag har testat. Men å andra sidan så kostar den mer än dubbelt så mycket som jag normalt brukar betala så då tycker jag att en även kan ställa högre krav. Men för att sammanfatta kan jag väl säga att jag tycker att den håller vad den lovar samtidigt som den dessutom är lätt att applicera utan kladd. För att få längd behövs bara en applicering men för mer volym kan en lägga på ett lager extra. När mascaran är nymålad känner jag däremot en svag doft vilket får mig att fundera på om den är parfymerad? Doften är som sagt svag och försvinner efter en stund och trots att jag brukar kunna vara ganska känslig så har jag personligen inte upplevt att doften på något sätt irriterar mig eller mina ögon. Men vet en med sig att en är väldigt känslig mot parfymer i allmänhet så tänker jag att det kan vara bra att veta! slutbetyget kan väl iaf sammanfattas med att jag med gott samvete kan rekommendera Doll Eyes. Priset är däremot i saftigaste laget och hade jag inte haft 20% rabatt så hade jag nog inte köpt den. Det är väl möjligtvis priset som kan få mig att inte köpa den igen. Men hur mycket en är villig att lägga på en mascara låter jag vara upp till var och en.