Husmorstips – Ta bort fläckar från tekoppar

Som dom flesta säkert märkt så har te och kaffe en tendens att färga av sig på porslin. Kopparna blir bruna och beläggningen går inte att få bort vid vanlig diskning. Men för några år sedan så lärde min syster mig ett knep som är lika lätt som det är genialiskt och därför tänkte jag nu dela med mig av detta.

Allt du behöver är en diskborste, salt och så klart en smutsig te/kaffekopp.

Diskborste, salt och missfärgad tekopp

Så här såg koppen ut innan jag började:

Smutsig kopp innan rengöring

Håll till vid diskbänken så att du inte kletar salt över hela rummet och gör sedan så här:

  1. Skölj av koppen så att den blir blöt.
  2. Häll ca 1 tsk salt i koppen.
  3. Gnugga som tusan med diskborsten.
  4. Skölj bort saltet.

Tekopp med salt i

Här hade jag även en skärbräda som underlägg för att inte skada koppen mot diskbänken men det gör en som en vill.

Klart!

Slutresultat: en fläckfri kopp

Så då var det bara att fortsätta med nästa kopp!

En rengjord och en smutsig kopp

Nagelinspo – crazy dots

Då var det dags att visa upp en ny kreation jag kladdat ihop på mina naglar. Det blev väldigt blandat den här gången men allt bygger på prickar i olika storlekar och mönster. Svart, vitt och rosa är iaf det genomgående temat.

Egentligen är det några dagar sen jag målade naglarna så lacket har redan börjat skarvas bort lite här och var. Men tänkte att det kunde vara kul med lite inspiration ändå!

nagellack med prickar i olika mönster

nagellack med prickar i olika mönster

nagellack med prickar i olika mönster

 

Måste däremot säga att dom gör sig vansinnigt mycket bättre i verkligheten på ungefär en halv armlängds avstånd. Då syns ju inte alla småskavanker.

God morgon!

Egentligen hade jag tänkt vänta med att publicera gårdagens inlägg tills sängen stod redo och klar för fotografering. Men eftersom vi har det lite snålt med lampor och det dessutom har gått och blivit slutet av augusti så att det inte alls är så där härligt ljust nätterna igenom så fick fotograferandet helt enkelt vänta tills idag istället. Så här är den alltså. Beskåda Sängen med stort S.

Säng från Elite sängar, modell Visby, 180cm

Sängben i oljad ek till Elite säng, modell Visby, 180 cm

Färgen grafitgrå, Elite sängar, modell Visby, 180 cm

 

Om någon undrar så är sängen alltså från Elite sängar, modellen heter Visby, är 180 cm bred och färgen heter Granitgrå (finns även i svart och beige). Självklart valde vi (jag) ben i oljad ek (finns även i svartmålad ek). Tyvärr så fick vi däremot fel ben till sänggaveln vilket innebär att den för tillfället står direkt på golvet. När vi får dom rätta benen så kommer gaveln alltså inte vara så fjuttigt låg som på bilden ovan.

Om jag inte själv upplevt det så finns det inte!

Sundsvalls tidning publicerade idag en artikel om Linnéa och Michelle i Sundsvall som vill samla alla unga feminister i Sundsvall genom att starta Unga feminister (som enligt artikeln redan finns bland annat i Umeå och Gävle och är en samarbetsorganisation till Feministiskt Initiativ). Hela artikeln hittar du här.

Grundidén med initiativet är alltså att Linnéa och Michelle dels vill skapa en organisation där feminister kan träffas för att diskutera, men även för att sprida information om vad feminism faktiskt är för något eftersom det verkar finnas en ”utbredd okunskap om vad feminism egentligen är”. På det stora hela är dom flesta kommentarerna till artikeln positiv, men en och annan kritiker har förstås redan smugit sig in. Till exempel Elsa som skriver:

”Det är dags att lägga ner gnället om patriarkat nu. Det blir inte mer patriarkatiskt än man tillåter det bli, så istället för att ägna all sin tid åt att twittra,blogga och systerligt dunka varandra i ryggen iklädd offerkoftor så steppa upp och visa att det finns handlingskraft.Dagens feminister startar hatdrev och gnäller men gör inte särskilt mycket rent faktiskt åt de situationer de beklagar sig över. Jag har aldrig blivit behandlad sämre än männen omkring mig. För jag agerar istället för att sitta och gnälla i grupp. ”Kvinnor kan”, ja men visa det då. ”Kvinnor är lika mycket värda”, ja men gå inte från förhandlingsbordet förrän ni får detsamma då. Feminismen ger en bild att kvinnor är i underläge och svaga, ingenting annat.”

För mig är då den självklara frågan: Elsa, hur i helvete hade du tänkt att denna handlingskraft skulle te sig om inte genom att försöka utbilda och upplysa allmänheten samt försöka förändra samhällets synd på kvinnor, könstillhörighet osv? För bara så att du vet, (suprise!) det är precis det feminismen ständigt jobbar för att göra. Att det sen finns människor (läs trångsynta idioter) som du, som ständigt vägrar se det uppenbara utan istället klamrar sig fast vid ålderdomliga värderingar och inte klarar av att se utanför sin egna yttepyttelilla värld. För om JAG inte utsatts för något patriarkalt förtryck där det stod skrivet i pannan på förtryckaren, DÅ KAN det ju inte finnas (ironi).

Elsas kommentar till artikeln

 

Urklipp från artikeln

Äntligen sovdags!

Oj, vad jag har varit effektiv idag! Började dagen med att diska och tömma sovrummet på saker, gå till Coop för att köpa en blomkruka och plantera om vår enda blomma som egentligen hade behövt ny jord och större kruka för minst nåt år sen. Stökigt blev det förstås eftersom jag höll till inomhus på köksgolvet men det var ju bara att städa undan sen. Därefter har jag tvättat, skrivit klart min exjobbsrapport och, sist men inte minst, tagit emot leveransen av (och monterat) vår nya säng! Känns hur lyxigt som helst! Så efter att ha tillbringat nästan en månad på en uppblåsbar madrass ska jag alltså snart få krypa ner i en sprojlans ny dubbelsäng deluxe modell lyxigast. Så. Jävla. Skönt.

Sociala medier

Läste ett inlägg inne hos HanaPee om hur hon berörs när hon upptäcker att människor som tidigare följt henne på Instagram nu inte gör detta längre och att hon då hämnas genom att avfölja dom tillbaka. Trodde till en början att hon överdriver (och det kanske hon gör?) men inser när jag läser kommentarerna till inlägget att det verkar vara många som håller med och reagerar likadant. Jag får mig en tankeställare. Nog för att jag vet att folk har en tendens att bli mer eller mindre besatta av sociala medier, men jag hade nog inte fattat att det var så ”illa”. Själv använder jag facebook, twitter, bloglovin och instagram. Vet iofs inte om bloglovin ens räknas som socialt medium på samma sätt som dom övriga, men det är iaf relevant i min tankegång eftersom jag använder varje medium med ett specifikt syfte.

För mig är facebook det allmänna hålet där all skit (och oskit) samlas. Jag är facebookvän med alla möjliga människor. Nära vänner, gamla pojkvänner, före detta klasskompisar, ytligt bekanta, människor från utbildningen… ja, you name it. Den gemensamma nämnaren för alla mina facebookvänner är däremot att jag känner dom alla IRL mer eller mindre. Jag ska inte påstå att jag känner alla särskilt väl men jag har åtminstone träffat alla och känner av någon anledningen nån sorts samhörighet med dessa. Titt som tätt gör jag förstås en rensning bland mina facebookvänner och mitt kriterium brukar då vara ”skulle jag säga hej om jag mötte den här personen på stan?”. Så då förstår ni på ett ungefär var gränsen för mina facebookvänner går. Har du skickat en vänförfrågan till mig som jag tackat nej till? Eller har jag rent av avslutat en facebook-relation med dig? Då är den troligaste anledningen att jag inte känner någon samhörighet med dig längre, vilket absolut inte ska förväxlas med att jag på något sätt tycker illa om dig som person (även om detta såklart inte är helt uteslutet).

Twitter däremot är någonting helt annat. Twitter är mitt allmänna flöde dels för att hålla mig uppdaterad inom mina intresseområden (till exempel feminism och webbutveckling) men även för att hålla lite koll på folk som jag känner och som i allmänhet brukar skriva kvicka/roliga/intressanta tweets. I regel kan en nog säga att mitt twitterflöde är ganska opersonligt så tillvida att jag inte följer folk baserat på vilka dom är eller hur väl/om jag känner personerna eller inte, utan utgår helt och hållet ifrån vad som skrivs.

Bloglovin skulle jag nog kunna säga är ännu mer opersonligt. Detta använder jag nämligen enbart för att följa mina ABSOLUTA favoritbloggar. På bloglovin följer jag till exempel bara 1 (!) person som jag känner IRL. I övrigt använder jag det enbart för att hålla koll på bloggar som jag läser (flera gånger) dagligen. Där så gott som samtliga huvudsakligen handlar om antingen feminism, smink eller inredning/design. Värt att nämna är ju att jag till exempel inte följer en enda smink-människa på twitter medan jag å andra sidan inte följer en enda programmerings- eller teknikblogg på bloglovin.

Och så slutligen instagram, som ursprungligen var ingångspunkten för hela den här tankeprocessen. Instagram, ja det kan jag knappt sätta ord på vad jag använder det till. Instagram är nog framförallt min absolut sista backup. Flödet som jag kollar när alla andra flöden redan är kollade eller när jag inte har tid/ork att läsa något vettigt utan bara vill ha lite feel good-bilder. Återigen så är jag tämligen ointresserad av vilka personerna bakom bilderna är, utan det som intresserar mig är snarare vad bilderna visar. Nog för att jag i skrivande stund nog bara följer folk som jag faktiskt känner IRL (tror jag iaf…), men dom jag följer är inte på något sätt följda baserade på hur väl jag känner dessa utan snarare på vilken typ av bilder de lägger upp och hur ofta detta sker. En skulle väl kunna säga att mitt instagramflöde består av bilder från folk jag känner och som dessutom har en något så när artistisk känsla över sina bilder.

En sak som både twitter och instagram däremot har gemensamt är att det för mig är otroligt viktigt hur ofta folk postar något. Jag följer ingen som aldrig postar något. Men å andra sidan så orkar jag inte med folk som postar stup i kvarten heller. Eftersom bloglovin är det enda stället jag definitivt kollar varje dag så blir jag bara stressad ifall twitter- eller instagram-flödet hinner bli alltför uppdaterat innan jag kollar det igen. Jag vill liksom att det ska vara lagom långt för att jag ska hinna kolla en väsentlig del av det under tiden jag sitter på tunnelbanan eller på toaletten.

Vet inte om någon känner sig det minsta klokare av det här? Men det är iaf en beskrivning av hur jag ser på sociala medier och på vilket sätt jag tycker att dom fyller olika behov. Sen kan jag förstås förstå att andra ser på saken på helt andra sätt och att det kan kännas tråkigt om en märker att någon som följt en tidigare inte gör detta längre. Men om så är fallet så tror jag att en kan må bra av (och förhoppningsvis känna sig lite tröstad av) att ta ett steg tillbaka och fundera kring om det verkligen är så jävla viktigt, varför det är viktigt och om det inte är mer troligt att personerna som avföljer kanske helt enkelt bara har ett annat syfte med sina flöden än en själv istället för att ta det personligt.

Feel bad-film

I vanliga fall brukar en prata om feel good-filmer men nu tänkte jag (hör och häpna) tipsa om en riktig feel bad-film. Såg nämligen Anne Franks dagbok (2007, regisserad av Jon Jones) igår och har på fullaste allvar nog aldrig blivit så illa berörd av en film någonsin tidigare. Andra världskriget är ju i allmänhet ett väldigt upprörande och berörande ämne som sådant eftersom det är för mig helt ofattbart att något sådant överhuvudtaget kan hända.

Filmen baseras ju förstås på en dagbok som är skriven av den då 13-14-åriga judiska flickan Anne Frank som tillsammans med sina färäldrar och syster samt ytterligare en familj och en man gömmer sig i ett annex bakom en bokhylla på faderns kontor. Tack vare några modiga medarbetare till pappan så lyckas Anne och de övriga alltså hålla sig gömda i hela 2 år. Men det som berörde mig så mycket i filmen var inte kriget och otäckheterna i sig, utan snarare frånvaron av det. Det Anne beskriver i sin dagbok påminner nämligen om tankarna hos vilken ung flicka som helst, trots omständigheterna hon befinner sig i. Det är frustrationen över att inte känna sig hörd, förvirringen av att komma i puberteten och alla förändringar det innebär för såväl kropp som själ och orättvisan hon får utstå för att hon är både ett barn och dessutom flicka. Allt detta som hon ventilerar i sin dagbok samtidigt som kriget pågår i världen utanför.

Det var  med andra ord med tunga hjärtan som vi kröp ner i sängen igår kväll. Hela filmen satt vi tysta som möss i rädsla av att vi skulle dra till oss uppmärksamhet som skulle göra att Anne och dom andra blev avslöjade. Knappt vågade vi andas. Och när filmen var slut och vi reste oss för att borsta tänderna kunde vi knappt få fram ett ord eftersom det kändes som om vi sugits rakt in i filmen och var tvungna att smyga samtidigt som våra hjärtan var så tunga att det kändes som om dom släpade i golvet.

Nagelinspo

Tänkte bara visa ett litet inspiration till nagelpyssel som jag brukar ägna mig åt lite då och då. Den här gången blev det rosa bas med ljusgula blommor och vita prickar.

Manikyr rosa med blommor

Manikyr rosa med blommor

 

Manikyr rosa med blommor

 

Manikyr rosa med blommor

Yves Rocher Crema Corporal Fluida

Dåligt med uppdateringar senaste tiden. Men jag skyller på att jag har finbesök från Umeå.

Senaste inköpet på skönhetsfronten gjorde jag härom dagen på Yver Rocher. En body lotion som doftar gudomligt av vanilj. Har smörjt in mina armar med den nu och jag kan knappt hålla mig från att gå runt och lukta på mig själv.

Vanilla Cultivio Bio heter den och har doften Organic vanilla. Den är helt gjord på vegetabiliska ingredienser och är därmed veganvänlig.

Än så länge har jag bara en rakt igenom positiv upplevelse av den. Förutom att den som sagt luktar gudomligt och är gjord på miljövänliga ingredienser så går den dessutom snabbt i huden och gör huden supermjuk och len.

Krämen säljs i flaska men det går att köpa till en pump för 10 kr extra. Tanken or ju då förstås att när flaskan är tom ska en köpa en ny men spara pumpen. Gillar tänket med återanvändning för att spara lite på miljön.

image

Stockholm Pride 2013

En av fördelarna med att bo i Hufvudstaden är att tillgången till event, upplevelser, saker att göra, saker att se… ja, till världen är så vansinnigt mycket större än under mina 25 år i Umeå. Förra veckan var det till exempel Stockholm Pride 2013 och självklart var jag och tittade på paraden. Personligen är jag inte direkt engagerad i HBTQ-frågor, men inte för att jag inte tycker att det är otroligt viktigt (för det är det!) utan för att jag känner att det finns andra kamper som ligger mig närmare om hjärtat. Till exempel feminism och miljö. Men det beror ju bara på att jag själv är heterosexuell och därmed tillhör den förbannade normen och därför inte har drivet som behövs för att utkämpa kampen. Med andra ord så är jag helt enkelt lite för ego.

Men inte desto mindre så tycker jag att hela Pride-veckan är ofattbart viktig. Inte för mig personligen men för hela samhället. För jag är ju som bekant feminist och jag ser det som fullständigt omöjligt att vara feminist samtidigt som en är homofob eller emot Pride. Det är ju lite som att vara mörkhyad och rasist. För även om kvinnor inte förtrycks på samma sätt som homosexuella, trans- eller bipersoner så handlar det i grund och botten om allas lika värde (både inför lagen och i samhället) och att alla ska få samma möjligheter till utbildning, jobb, säkerhet, inte behöva utstå sexuella trakasserier…. en kan ju hålla på att räkna upp saker i oändligheten känns det som, men ni fattar vinken.

Även om Pride pågår en hel vecka (eller iaf 5 dagar) så var jag själv bara och kollade på själva paraden som är le grand finale. Asroligt var det! Och väldigt varm. Här kommer iaf ett litet bildregn från paraden. Fotade egentligen en massa mer men bilder tagna på långt avstånd med mobilkamera blir som bekant inte så bra.

Från paraden, Stockholm Pride 2013

Från paraden, Stockholm Pride 2013

Från paraden, Stockholm Pride 2013

Från paraden, Stockholm Pride 2013

Från paraden, Stockholm Pride 2013

Från paraden, Stockholm Pride 2013

Från paraden, Stockholm Pride 2013